22 sept. 2010 fann vi vår älskade finnstövartik Kia död under köksbordet när vi kom hem på eftermiddagen. Hon hade varit lite dålig i c:a 1 år o jag hade nog mina aningar kvällen före o på morgonen. Hon kom o satte sig i soffan, gick aldrig upp där annars, stirrade mig i ögonen o krafsade med tassen på mig. Hon blev drygt 11 år o hon var den mest speciella finnstövartiken vi haft.
På facebooks stövarsida var ett inlägg om att en finnstövartik, 2 år drygt, sökte nytt hem. Kontakt togs o vi fick bilder o stamtavlan kontrollerade upp av uppfödaren till Kia, vår förra hund, vem som var föräldrar m.m. Nu står vi alltså i bregrepp att bli Qiiras nya husse o matte o det känns lite pirrigt också för hon har inte varit van att vara inne ssk mycket. Här har vi haft våra hundar som familjemedlemmar, liggandes på armen m.m- o varit van att följa med mig till min ateljé. Detta har varit skönt när de mörka timmarna infunnit sig på höst o vinter, en liten säkerhet när jag gått fram o tillbaka till jobbet o här är inga gatljus, svart som natten med andra ord. Nu hoppas jag att det inte ska ta så lång tid att acklimatisera henne heller. Hon är SÅ välkommen det lilla livet. Hon kommer från Ö-vik så det blir några mil att åka men träff ska ske i Ljusdal. Ja pirrigt är det iaf. Önska oss lycka till det behöver vi nog.
